Fenomenet / design för digitala medier

På senaste året har flera studenter och lärare uppmärksammat mig på att jag börjat använda begreppet ‘fenomen’ på ett kontinuerligt medvetet sätt. När jag själv ser tillbaka inser jag att jag skapat någon slags populärontologi (sätt att förstå världen) baserat på ett flertal ontologier från forskare som Deleuze (& Guattari), Donna Haraway, Karen Barad, Bruno Latour ovs. Orsaken till min halvmedvetna “strategi” grundar sig i behovet att skapa ett begripligt, pragmatiskt språk som knyter ihop en rad förhållningssätt från forskning med relaterade tankar och praktiker. Fenomen-praktiken är ingen teori eller definition. Det är ett metodologisk förhållningssätt till design i allmänhet och digitala medier i synnerhet.

Fenomen-praktik i en mening
Fenomen-praktik är en materiellt-språklig utgångspunkt för görande och tänkande som bygger på förståelsen att allt från molekyler till rymdraketer och människor ingår i objektliknande sammansättningar tillsammans med språk, tid och rum.

Fenomen-praktikens konsekvens
Om man går med på grundförståelsen är det också en etik att sträva efter att handla i samförstånd med denna fenomen-praktik.

En student påpekade en gång att hen inte förstod poängen eftersom det är så alla förhåller sig till verkligheten. Det är visserligen en poäng att förhållningssättet kommer nära många människors naturliga förhållande till världen. Men sett till en kunskapshistorisk synvinkel är det knappast det sätt som vi normalt praktiserar i världen, varken nu eller förr. Dessutom tror jag att ett mer strategiskt förhållningssätt till fenomen-praktik är mer pragmatiskt hållbart än alternativen, både när det gäller digital medie-design och synen på hur teknologi och politik verkar i världen.

Advertisements