Vår tids äkthets-spektakel

Kära bloggbok, eftermiddagens promenad förgylldes av Verdi och Wagner i en besynnerlig häxblandning som efter ett tag kändes en aning svulstig. Det slog mig att den speciella kulturblandning som skapades av italiensk och tysk 1800-tals-opera, också är en träffande beskrivning av vårt samtida mediaspektakel. Den romantiska, italienska, operan med Verdi i spetsen, strävade efter äkta känslor och äkta kroppar, alltså äkta människor. Det blir ofta överdramatiskt och patetiskt. Det är lätt att hamna i funderingar om vad detta “äkta” egentligen innebär. Är det överhuvudtaget någonting som är värt att reflektera över? Det som kallas ‘äkta’ i massmedia handlar ofta om någon slags autencitet, kanske till och med i det “expressionistiska” vatten som de tyska filosoferna Heidegger och Sartre vadade omkring i. ‘Äkta’ är i den meningen autentiskt, orginellt. Det handlar om ett uttryck som kommer direkt från djupet av den kärna av miljarders miljarder kopplingar som binder ihop kroppar, språk handlingar, känslor ovs till ett person-fenomen, en person.

Den tyska romantiska 1800-tals-operan handlade istället om människan som ett instrument för metafysiska utryck, antingen övernaturliga uttryck som ‘gudarnas vrede’ eller idémässiga uttryck som “kärlekens väsen”. Det var mindre vanligt att desa operor handlade om människor som kött och blod.

Det jag funderade på när jag gick där på stigen och sparkade på en pinne var hur väl dessa dramatiska kulturyttringar från det romantiska 1800-talet är inflätat i vår tids mediaspektakel. Hollywoodfabrikens dramaturgi är ofta förvillande likt den tyska, romantiska 1800-tals operan. Det ligger ofta religiösa, kristna, vibbar längs ytan på berättelserna. Det andra stora temat är myter med allsköns varelser som får berättelsen att likna en utsmetad Wagner-opera.

Den italienska estetiken letar sig i stället in i det som är tänkt att reflektera verkligheten, som nyheter, talk-shows, dokumentärer och olika former av halv-dokumentärer. Den verklighet som ska speglas är inte den långdragna, vanliga, tråkiga verklighet som upptar den större delen av de flesta människors liv. Det är bara topp och botten som är intressant. De största lyckoögonblicken och de största sorgerna. Och allt detta är – åtminstone ibland – så ‘äkta’. Problemet är att ordet äkta också har förvandlats till ett spektakel. Kanske är det till och med så att äkthet är vår tids spektakel.

Advertisements

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s